Skapade motsättningar styr
Synen på förhållandet mellan individ och kollektiv är starkt polariserad på svensk arbetsmarknad sedan många decennier tillbaks. Arbetarrörelsen och fackliga organisationer har betonat kollektivets villkor och arbetsgivarna har stått upp för det individuella och individens villkor. Denna motsättning är en av parterna skapad motsättning, med låsningar som alltjämt är ett hinder för utveckling. Att betrakta varandra som motparter istället för samarbetspartner, har inverkat negativt på utvecklingen i stort och framförallt påverkat parternas syn på förhållandet mellan chefskap och medarbetarskap. Forskning visar att chefskapet och ledarskap är den största enskilda påverkansfaktorn på arbetsmiljön och orsak till dagens höga och fortsatt ökande sjuktal. Kartläggningar visar att frånvarande chefer och avsaknad av ledarskap är en vanlig orsaken till dålig organisatorisk arbetsmiljö och ohälsosam arbetsbelastning.
Chefers bristande ledarförmåga hindrar en god utveckling
Alltför många chefer står rådvilla och frågar sig hur de skall kunna ta tag i den ökande sjukfrånvaron som minskar effektiviteten och i sin tur ökar arbetsbelastningen och sjukfrånvaron än mer. Många företag och organisationer är inne i en negativ utvecklingsspiral där en majoritet av medarbetarna upplever en ohållbar och osund arbetsbelastning. Vår erfarenhet och forskning visar att enbart den rena arbetstidsförlusten, på grund av osund arbetsbelastning och därmed en negativt upplevd arbetssituationen, motsvarar minst en årstjänst per var tionde anställd. Då har vi inte tagit upp andra kostnader som sjukfrånvaron, ökad personalomsättning och t.ex. minskat varumärkesvärde, som snabbt påverkas när den inre kulturen börjar domineras av otrivsel, missnöje och ökad sjukfrånvaro. Det blir mycket snabbt lönsamt för arbetsgivare att investera i ledarskapet och den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.
Personlig förståelse, lika unik som fingeravtrycket
Med en större kunskap om t.ex. den personliga förståelsens betydelse för lärande, utveckling och handling skulle vi direkt inse att inget arbetslag, eller arbetsenhet kan bli stark och hållbar utan starka, medvetna, kunniga och självständiga individer. Den personliga förståelsen är lika unik som människans fingeravtryck. Därför måste ledare ha nödvändig kunskap, självinsikt, vilja, mod, förmåga, befogenhet och som uppgift att möta varje medarbetare där han eller hon befinner sig. Det är först då medarbetarna får möjlighet att utvecklas och medvetandegöra sig själva, göra egna medvetna val och ta aktivt ansvar för att bidra till samsynen om arbetslagets syfte, roll, uppgifter och mål.
Utvecklingskompetens
Det är medskapande som värdering, förhållningssätt och beteende som fullt ut kan integrera individen, laget/enheten och ledarskapet. Det goda arbetslaget, teamet och medvetna, kunniga och ansvarstagande individer förutsätter varandra. Olikheten är själva utgångspunkten för lagets styrka.
Det är sedan varje människas personliga utmaning och ansvar att balansera sitt eget behov av integritet, som handlar om självständighet, med behovet av gemenskap, som handlar om beroendet av andra. Det är när vi saknar balansen som vi riskerar att tappa antingen gemenskapen eller självständigheten. I ett bra arbetslag hjälps man åt och är mån om alla arbetskamraters balans genom att alla visar respekt för varandra som individer, samtidigt som alla förstår och respekterar gemenskapen och det som krävs för att upprätthålla den.
Att leda med värderingar
Ett förutsättningsskapande och starkt personligt ledarskap är den viktigaste förutsättningen för att samtidigt och parallellt kunna utveckla medarbetarskapet, laget och verksamheten utifrån en gemensam idé.
Allt för många organisationer och företag saknar en tydlig gemensam idé och tydliga värderingar som kan förstås, delas och ägas av de anställda. Sådana organisationer och företag får lika många varianter av idéer och värderingar som antalet chefer och byter dessutom ständigt värderingar med varje ny chef. Detta är en stor bidragande orsak till den ökande sjukfrånvaron och oförmågan att göra något åt det.
